ca 19:00 Här har jag nyss kommit in till förlossningen i v. 41. Jag hade haft svaga oregelbundna värkar i ca 2 dygn, (något kraftigare än vanlig mensvärk bara) men jag hade sovit dåligt under dessa dagarna, jag var bara öppen 2 cm och de tyckte jag kunde åka hem men jag övertalade personalen att jag skulle få stanna kvar så jag kunde slappna av och få lite sömn iallafall.
Ca 20:30 Nu hade jag tagit en rask promenad på gården utanför och utan att märka det öppnat mig till 4 cm. Jag hade regelbundnare värkar. Jag tog ett varmt bad i ca 45 min och under tiden kände jag inte ett smack! Jag pratade, fikade med barnets far och hade jättemysigt med tända ljus och hela fadderrullan. När jag reste mig ur badet kom jag knappt två meter innan jag ramlade ihop på golvet av en värk jag inte var beredd på, den kom plötsligt och jag hade förbannat ont! Barnets far fick panik och tryckte på larmknappen, in rusade ett par kvinnor hjälpte mig upp på en säng med hjul och pratade med mig. Värken började avta och jag skrattade lite panikslaget. När dem kontrollerade mig hade jag öppnat mig 4cm under tiden jag badade! och jag hade inte känt en enda värk! Jag retades med min barnmorska att om jag gjort som dem sa hade jag varit hemma nu, hon var otroligt lättsam och vi skrattade mycket tillsammans. med mer kraft i, kraftfulla men inte särskilt smärtsamma
Ca 22.00 Jag var jätteglad att ha öppnat mig så mycket utan att behöva jobba särskilt hårt för det, det kändes som att vina på lotto. Jag fick på mig ett vitt ”sjukhus-nattlinne” och de rullade in mig i mitt rum och gav mig lite lustgas, de visade på skärmen hur man såg när värkarna var på väg och förklarade när man skulle börja andas och sånt. Jag var glad och jag rörde på mig en hel del. Jag hörde barnskrik från de andra rummen och jag visste att det snart var min tur, jag var lyckligast i värden där jag stod i min stora blöja och fula pyjamas. Mina värkar var intensiva nu och det kunde bli ganska smärtsamt, jag var väldigt koncentrerad och helt okontaktbar under mina värkar, när jag hade mina pauser mellan värkarna skrattade jag mycket och mellan varenda värk glömde jag nästan hur det kändes att ha en! Det höll på såhär i någon timme och värkarna var lika långa som pauserna, men under hela tiden var jag stolt och jag hade ett sånt rus i kroppen, jag kände mig väldigt väldigt Lycklig.
Ca 00:30 Värkarna kändes inte längre likadana, nu var det daggs!!! Det var en otrolig kraft och det kändes som att kroppen jobbade på av sig själv, det kändes som att mitt jobb bara var att försöka slappna av och hänga med. Som när man dras med av strömmen i en fors, fast med en trygg flytväst på. Man känner helt enkelt att man inte kan/behöver göra så mycket själv annat än att ”hänga med i svängarna”. Dessa värkar var trots allt inte smärtsamma på samma sätt, men det är svårförklarat. Nu var det inte så mycket prat och mat i pauserna, lite saft kanske men inget mer. Jag var full av energi men min kropp gjorde mig trött mellan värkarna, jag slöt mina ögon och vilade dem sekunderna – minuterna jag hade chansen. Min kropp var bedövad under värkarna och det var ungefär så jag kände, jag visste att jag hade ont men jag kunde inte känna det just nu. Jag hade dock bara lustgasen och ett par nålar i ryggen.
01:32 Det kändes ungefär som när man tappar en tand, man tror att det ska vara så illa men plopp så var det färdigt. (jag är alldeles säker på att min hjärna har mixtrat med minnena) men det är så här lyckligt jag minns det. Här är min dotter, illamåendet och smärtan var borta på en sekund, fast jag fortsatte andas lustgas av ren ”vana”! haha Det jobbigaste av alltihopa för mig var inte förlossningen eller graviditeten utan närmaste 2 veckorna efter förlossningen! Ingen hade berättat att man skulle bli så jävla svullen så man såg ut som en babianröv mellan benen och inte kunde varken sitta eller ligga på sidan, detta mina kära läsare var smärta! Men när svullnaden väl gått ner så kliade det oavbrutet efter de jävla stygnen som skulle lossna själv inom ett par jävla veckor eller vad de nu sa. Amningen däremot funkade med samma och jag älskade att amma, det är nog det jag saknar mest, den intima, kärleksfulla stunden man får med sitt barn (tills de får sylvassa tänder) haha
Om jag får fler barn vilket jag bestämt att jag ska ha, vill jag absolut göra detta igen, bara så ni vet det! =)
Följ gärna min blogg och läs om liknande saker, minnen från småbarns tiden och allt nytt nu som händer när min dotter plötsligt är 3 år, bara tryck på ikonen nedan…
<a title=”*Helt ovanlig barnfamilj med babylängtan* on Bloglovin” href=”http://www.bloglovin.com/sv/blog/1832095/helt-ovanlig-barnfamilj-med-babylngta/follow”><img alt=”bloglovin” border=”0″ src=”http://www.bloglovin.com/widget/bilder/sv/widget.gif” /></a>

